För mig är öppenhet och ärlighet väldigt viktigt. Oavsett vem man är med. Om det må så vara en familjemedlem, en kär vän eller total främling. Då mår man som bäst för att slippa stänga en massa murar framför sig så att man inte kommer framåt på livets väg. Jag vet att det är svårt leva sig upp till det som man försöker lära ut. Men det gäller nog hur man har det inombords, hur ärlig och öppen man är mot sig själv. Och hur sin livstil också ser ut. 

Jag kan säga att jag FÖRSÖKER träna på det så ofta det bara går. Det är då jag mår som bäst. En del saker tar bara lite längre tid att förberedda sig på vad det som ska komma. Egentligen tänker jag oftast på hur andra kommer att ta emot det, men är det så himla viktigt egentligen? Är det inte bara att stå upp mot den man är? Jag menar det att om människor inte kan ta en som man är, så får det lov att vara. Jag är jag, precis som du är du och andra är andra. 

Jag har levt under en längre tid nu att om folk inte kan ta mig som jag är, så får det vara. Då är det nog kanske någon mening med att dom människorna och jag inte har något att tillföra varandra. Hur svårt det än är att försöka ta in, så måste man acceptera det att en del av oss inte kan sammanfläta oss tillsammans. Men en viktig sak är den ändå, att man måste respektera andra människor. Jag tycker det är svårt för eftersom jag tycker att människor överlag är så pass intressanta och se hur vi fungera på så olika vis. Den ena är aldrig riktig den andra lik. 

Så med öppenhet och ärlighet hos människor värderar jag väldigt högt.

Som citatet från min absoluta favoritfilmer "Stekta gröna tomater" lyder: "Like they say, God never shut one door without opening another" - Ninny Threadgoode!